Valencia Maraton 2017-11-19

  • Marie D
  • Marie D Profilbild Författare till inlägg
  • Offline
  • Fräsch Forummedlem
  • Fräsch Forummedlem
Mer
23 nov 2017 13:01 - 23 nov 2017 15:38 #2652 av Marie D
Marie D skapade ämne: Valencia Maraton 2017-11-19
I Söndags var det dags för Valencia Maraton som är Spaniens största marathon med dryga 16000 löpare. En av dessa löpare var jag. :-)
(Varning för lång racerapport)

Race rapport Valencia Marathon 2017-11-19

Tävlingsmorgon....
Vaknar tidigt, onödigt tidigt - men inser att jag inte kommer kunna sova mer. Det är lika bra att gå upp och börja göra sig iordning och försöka få i mej lite frukost. Fryser... snuvig... stel... Det känns som kroppen håller på med alla möjliga dåliga ursäkter för att slippa springa idag, men se - det gör den inte. Sängen ser dock lockande ut, vääldigt lockande... Trycker undan tankarna på att ”det kan ju vara nå’t också…” Nä, skärpning, på med kläderna nu och ta en sista koll att allt är med: klocka, gels, solglasögon - kommer bli soligt och i värsta fall riktigt varmt. Nu är det dock mörkt och kallt - bara 8 grader när vi börjar gå de 1700m bort mot starten.
Jag och Petra kommer till startområdet i god tid och går ett varv innan vi sätter oss i en trappa och bara kollar på folk i väntan på att klockan ska gå. Det är mycket folk, och inte helt oväntat övervägande spanjorer och italienare.
Så blir det dags att ta av sig överdragen och lämna in dem och väskan. Står i den evigt långa toakön… ( suuuuck, tar det aldrig slut?) men tillsist så är även det avklarat och med tjugo minuter till godo kommer jag fram till och in i den lila startgruppen. Väl inne i startfållan tar jag mej framåt i folkhavet och jag kommer förvånansvärt långt fram. Ser farthållarflaggorns för 3.15 på högra sidan av fållan & känner mej nöjd – jag har tänkt att jag kanske skulle kunde följa dem, nåja, iallafall försöka. ”23-46-1.09-1.32-(1.37)-1.55-2.18 -2.41- 3.04- <3.15” är ramsan jag memorerat - återstår att se om det håller. Jag är lite skeptisk - visserligen har tröskelpass gått bra, men det saknas ordentliga långpass och det brukar kunna kosta på slutet.... Det är kallt och jag fryyyser där jag står i fållan, trots extra tröja, pannband, vantar och regnponcho. Det råder en spänd förväntan mer än nervositet i luften och folk trampar runt i vänta på starten. Jag känner att jag skulle behöva gå en gång till på toa, men det är försent. Försöker tänka på nåt annat och hoppas det bara är nervositet...
Vi får röra oss några meter framåt och packas ihop ännu något mer. Tröja och ponscho åker av och kastas åt sidan. Så räknas det ner på spanska, det smäller till och musik börjar dåna ut. Starten har gått och folkmassan börjar röra sig framåt. Dock tar det en minut eller två innan jag kommer in under startportalem, kan trycka igång klockan samtidigt som jag börjar springa framåt. (Yes! Nu är vi på gång.) Det är svalt och rätt behagligt i luften, vyn när två parallella mänskliga ormar ringlar sig över broarna innan maratonlöparna svänger åt höger och 10km löparna åt höger är magiskt. Jag håller ett öga på 3.15 farthållarna när vi svänger ner mot vattnet och jag försöker hitta löparrytmen, men jag tycker det går fort, allt för fort. Första kilometern piper till på 4.47 så det är inte så fort i alla fall och benen känns lite sega. (Hmmm, hur ska detta gå?)
”Öööörebrooo” hör jag bakom mej och förbi mej springer en herre i röd tröja med SOK Knallen, Borås på ryggen. Vi växlar några ord och han försvinner framåt i folkhavet tillsammans ned farthållarflaggorna. Nä, vill inte följa - jag skulle ju starta lugnt... Sakta men säkert kommer kroppen igång och även om benen känns lite småsega rullar det på allt bättre. Pannbandet åker vid tre km och vantarna km efter. Termometern visar på 11 grader. Klockan piper konstant lite för tidigt jmf km-markeringarna - nåväl- duger till att hålla koll på farten.
Lagom till 5km är jag ikapp och slukas upp av farthållargruppen. Klockan visar runt 23.20 vid 5km. Check... jag håller rätt fart. Men jag måste verkligen ha en toa... men ingen toa i vätskekotrollen och inga buskage… bara att springa på i gänget som känns som en smått kaotiskt lördagslångpassgrupp. Kilometrarna trummar på genom det enorma universitetsområdet och vi närmar oss nästa vätskekontroll.
Vätskekontrollen vid 10km är smått kaotisk, folk överallt och flaskor som flyger. Där – äntligen!!! bajamajor! Men - jag är inte ensam om den tanken - det är fler som rycker i dörrarna. På tredje försöket hittar jag dock en ledig och smiter in. Så snabbt jag bara kan gör jag det jag ska o så iväg igen. Nu är det betydligt glesare på folk och luftigare att springa. Hmm - hur länge var jag inne egentligen? Klockan piper på 5.17 för senaste km så - OK, jag använde ca 47s, vet inte om det var bra eller dåligt men - nödvändigt i alla fall ( ”Att det ska vara så svårt att dricka lagom före lopp?”) Nåväl, jag hittar rätt snabbt tillbaka i en bra löprytm och vi går ut på en gles, obebygd del av banan. I en av kurva ser jag åter 3.15 flaggorna ca 250m längre fram och jag försöker motstå frestelsen att springa ikapp direkt. ”Spar på krafterna - de behövs i slutet” hör jag i bakhuvudet och jag trampar på i godan ro. Strax efter 15 km är jag dock oväntat ikapp dem igen och faller in i gruppen. Men - det är som en stor geléklump & det blir inget bra flyt att springa här - det är knuffande & skuffande hela tiden. Så, vid en av 90graders svängen har jag fått nog, skär kurvan något och - Vips! är jag förbi jätteproppen. Framför är luftigt, jag sträcker ut och får lite utrymme att springa i mitt tempo. Men mitt förnuftiga jag ifrågasätter om det var så smart att springa ifrån 3.15 gruppen redan - det kan bli ”dyrt” Klockan skvallrar att jag ökat farten något. Men ... andningen är lugn och det flyter på - om än lite sega ben... hmmm.... jag väljer att rulla på. Vi kommer in mot stan och det är mer publik och liv nu. Kilometrarna tickar på och plötsligt så är det 20km och strax därefter halvmaraton markeringen. Den passeras på 1.37.22 - så jag har sprungit ikapp tiden för toabesöket och är tillbaka enligt plan - det känns bra. Temperaturen har gått upp till 16 grader och det börjar kännas men det är ännu behagligt ute och det funkar bra att kyla av sig med vattnet i vätskekontrollerna som kommer vart femte km. Då får man en liten flaska – jättesmidigt - men det är oxå lite obehagligt när dessa flyger genom luften. Sportdryck är Powerades blåa, men den avstår jag helt ifrån. Enervit delar ut gels vid km 18 och 28, de två jag får smakar som marmelad - sötsliskigt men rätt ok. I övrigt har jag några egna gels med som jag tar strax före vätskan. Banan följer nu parken i den gamla flodfåran och jag slås av vilken smart idé att leda om floden och få en underbar park nere i den gamla flodfåran.
Vid km 27 svänger vi nu över bron över parken och kommer in i den gamla staden med massor av vackra gamla hus. Här är det behagligt svalt och gott om publik som hejar på. Springer om en kille i linne med Björnstorp IF på ryggen, en av de få svenskar jag sett (och i några fall hört hejandes när jag sprungit om) Det är glest med tjejer och jag får lite extra uppmärksamhet. Namnet står på nummerlappen och det piggar upp och ger extra energi när det hejas med namn. ” Vamos Marie, Vamos”
Plötsligt hörs larm och tutande - det är en av delarna där bana möter motgående riktning och här kommer nu täten i full fart. Det går ruskigt fort och de ser så oberörda ut. Det är omöjligt att inte imponeras och för ett ögonblick glömmer jag nästan att springa på. Jag närmar mej nu 30km och inser att jag kommer att komma före plan. ”Inte snabbare än 2.18 - du får öka sen” var direktivet. Ajdå, - kommer att passera på runt 2.17.10.... nåväl - 12 km ska väl funka? Men tvivlen finns - det saknas riktigt långa långpass & det är här man brukar få sota för det.... Trycker bort de negativa tankarna och påminner mej om att komma ihåg armarna - och, yes, jag får upp farten liite till utan att andningen blir ansträngd - men jag vet oxå att det är nu den tuffa biten börjar. Benen protesterar allt mer men de tuffar iallafall på som önskat. Jag springer sakta men säkert om mina medlöpare. Även om jag inte tycker det går speciellt fort så visar klockan att, jo, jag har fått upp farten liite till. Inser oxå att jag absolut inte får stanna nu, då kommer jag inte komma igång igen. Nu känns kilometrarna lååånga och det tar en evighet mellan markeringarna. ”Bit ihop, håll ut, kom ihåg armarna, lyft på benen, andas - hur svårt ska det vara? Hur jädra långt är det till mål, egentligen?” Tankarna far kors och tvärs genom huvudet i en salig blandning medan jag mest försöker hålla ihop allt och ta mej till mål. Det kommer en ambulans med blåljus mot oss och vi får trycka ihop oss, men det flyter på - alla hjälps åt även om många är i löparkoma (hör inget, ser inget) Det blir även en del sick-sack för att ta sig förbi, jag fortsätter att trampa ett halvt steg snabbare än mina medlöpare. Tramp, tramp...passerar många fina byggnader men nu vill jag bara se parken igen, för då är vi påväg mot mål. Jag vill inte springa mer! Så, äntligen, portalen för 40km (yippi) och en skarp högersväng samtidigt som vägen går efterlängtat utför och en välkänd siluett syns i fjärran. Nu gäller det att hålla sig på benen de sista två km, för jag känner att jag börjar bli ”snubblig” - benen är trötta - men bara jag håller ihop så kommer jag klara det ännu lite bättre än jag trodde var möjligt. ”Höger, vänster, andas, glöm inte armarna” Ytterligare en portal och nu kraftig vänstersväng -” 900m till mål” (Äntligen!) och ännu en lätt nedförslöpa. ”Håll dej på benen” tänker jag när jag åter snubblar till på gatstenarna. Så får jag syn på en ljus tofs och ett Hässelby top. ”Va?? - Karin!? Nä, nu!.. Henne ska jag allt ikapp” Nu vaknar tävlingsdjävulen till och trycker undan illamåendet. Tramp, tramp, tramp ... Med 500m till mål är jag om - och nu vill jag verkligen bara imål, nu är jag rejält trött och känner hur illamåendet kommer ordentligt (Bit ihop, strax klart! Inget dumt nu!) Två svängar till och jag har den vackra, spektakulära målrakan framför mej med sin blåa matta och turkosa vatten på var sida och en stooor Målportal. ”Njut nu” tänker jag - men orkar inte. Försöker se vad klockan visar och - hjärtat hoppar till - jo - 3.11.57 - !?!?! hoppsan! visserligen ännu en bit kvar men klart snabbare ön vad jag vågat hoppats på. 15s senare är jag imål och slår av min klocka - som ironiskt nog tvärdör omedelbart - och jag sjunker ner i ett hörn. En sjukvårdare kommer på en gång – ” are you OK? - No, no, no sitting” - Förhandlar fram en minut att hämta andan - och ”andas,andas,andas (INTE spy) andas” och - när min minut gått så känns det helt ok att resa mej upp och traska bort mot målområdet för medalj och övrigt gott. Jag är trött, riktigt trött och benen protesterar ordentligt men jag är samtidigt så väldigt nöjd och glad. Det gick! Det höll hela vägen, trots att jag ökade tidigare än planerat! Så nöjd att få till en snabbare andra halva och lite tjurig på min Garmin som lämnar mej i ovisshet vad jag fick för sluttid - men under 3.12 iallafall. Jag får min medalj, påse och en massa smått och gott innan jag småpratandes med några andra löpare letar mej bort till klädinämningen och mina saker.
Traskar hemåt på trötta ben, hälsar på & pratar lite med några av de andra som bor på samma hotell och som oxå sprungit, innan jag tar mej upp på rummet och en välförtjänt dusch.
Får liv i min Garmin och får dagens andra glädjechock - 3.10.19 - loggar in på Livetackingen som ger mej tiden 3.10.21 - Halvtiden är 1.37.22 vilket innebär att andra halvan då gått dryga 4.20 min snabbare…. Jag har inte bara satt PB på maraton med dryga 12 minuter – utan andra halvan är nytt PB på halvmaraton - 1.32.59 – Hoppsan! Det trodde jag inte i morse när jag knappt ville ta mej ur sängen.

Lite senare justeras officiell tid till 3.10.18 netto (3.12.13 brutto) och jag får en 4:e plats i K45 (plats 69 av damerna och plats 2255 totalt)

Totalt gick 16156 löpare i mål – varav 13716 herrar och 2440 damer. Valencia Maraton är Spaniens största maraton – trevligt, välordnat med fin platt & snabb bana och bra väder – perfekt höstmara för den som funderar på det.
Enda nackdelen är att det inte går direktflyg utan det är lite småtrixigt att resa ner, men i övrigt är det ett mycket trevligt helgarrangemang. Rekommenderas!
Senast redigerad: 23 nov 2017 15:38 av Marie D. Orsak: ändrat stavfel. :-)

Be Logga in ansluta till konversationen.

Mer
11 dec 2017 14:38 #2653 av Elias Z
Elias Z Svarade på ämne: Valencia Maraton 2017-11-19
Grattis Marie!

Riktigt starkt att genomföra marathon med negativ split!

Be Logga in ansluta till konversationen.

Sidan laddades på: 0.435 sekunder