Munkastigen Trailrun 2017-04-29

  • Johan I
  • Författare till inlägg
  • Offline
  • Administratör
  • Administratör
Mer
12 maj 2017 00:58 #2596 av Johan I
Munkastigen Trailrun 2017-04-29 skapades av Johan I
Ett lopp som kanske hamnat lite i skymundan och inte varit så aktuellt för oss som satsar på distanser upp till maraton är Munkastigen Trailrun en bit nedanför Laxå (vid Olshammar till Laxå). Tävlingen är på 44 km genom terräng på växlande terräng, men mestadels skogsvägar, och starten går kl. 11. Det går även att dela upp sträckan genom att ha ett lag.

Info:
www6.idrottonline.se/LaxaOK-Orientering/...Munkastigentrailrun/

Resultat:
idrottonline.se/LaxaOK-Orientering/globa...ka-resultat-2017.pdf

Genom åren har flera Startare deltagit, både själva och i lag. Jag har länge funderat på att vara med och denna gång slog jag till! Det var dock inget självklart val. Har länge dragits med förkylningar och även väldigt slitna och sega ben. Senaste tiden har det dock blivit bättre, men inför start var jag väldigt osäker på hur det skulle gå. Jag var väl mer eller mindre helt inställd på att något skulle gå fel. Antingen tårna som jag haft en del problem med senaste tiden, slitna eller onda ben, krånglig mage, eller det säkra kortet på längre distanser; kramp.

Redan från start gick det lite fel, då jag inte alls var beredd på start"skottet", utan höll på med kameran. Tappade min ena vante och fick springa tillbaka genom startfältet för att hämta upp den. Var väl därigenom kanske sist över startlinjen. Ingen vidare start, men det var inget som påverkade något speciellt mycket. Jag plockade snabbt placeringar och tog mig fram i fältet innan skogsstigarna började. Det var nog tur, då det blev ganska smalt inne i skogen, samt både rätt tekniskt och tufft med kupering. Tyvärr kände jag rätt snart att det var ansträngt i höger vad, och jag var väldigt orolig för att det skulle bli en mycket jobbig resa genom loppet redan från start. Jag hade visserligen inga direkta krafter uppför, men jag kunde ändå hänga med den lilla grupp jag sprang med, däribland Per Arvidsson. Det var dock lite som en gummisnodd mellan oss. Ena stunden fick han en lucka, främst på de mer tekniska och kuperade partierna, och andra så var jag ifatt igen när det blev lite mer lättlöpt. Eftersom att det inte är någon direkt hisnande fart som gäller i ett ultralopp, så går det ju just att göra så här och det är relativt lätt att komma ikapp. Åtminstone så länge man är någorlunda fräsch.

Det var några andra löpare som var i hasorna och någon såg man framför ibland. Eftersom att det även finns lag som springer som en stafett, så var det dock rätt svårt att säga ifall de var några konkurrenter eller bara i ett lag. Jag och Per fortsatte dock vår gummisnodds-variant och efter en rätt tuff första mil och några km till, så kunde vi glida på lite snabbare på en grusväg och därmed distansera de bakom lite grann. Då tog även jag över farthållningen ett tag. Det flöt på rätt fint men fortsatt ansträngt. Orken och energin var det dock inga direkta problem med, men benen kändes inte speciellt lätta. Med över halva loppet kvar, så var jag rätt orolig ett tag. Jag ville ha mer och mer skogsväg och mindre tekniska stigar, kan man väl sammanfatta det som. Som tur är, så är loppet just lite enklare efter ca 13-14 km, åtminstone när det gäller kuperingen. Det är några små knixar men inga berg direkt.

Efter någon mindre felspringning p.g.a. obefintlig skyltning där man behövde den, så var Per uppe och drog igen, och andra löpare närmade sig och någon kom även förbi. Överlag är det bra markerat längs stigen, men just vid vägpassager och påstigning på en ny stig, så kan det vara rätt klurigt ibland. Som tur var, så stod publik och hejade på några ställen, så de visade oss rätt. Totalt blev det väl 2-3 mindre fel i vägvalet, varav en blev att stanna ca 1 min inne i skogen för att se vart vi skulle, och en annan där vi skulle ha svängt in på en stig men fortsatte på grusvägen. Som tur var, så kunde vi svänga ned på grusvägen för att återuppta rätt väg, så rent distansmässigt blev det nästan försumbart med våra felspringningar. Värre var det väl för tvåan i loppet, som hade vunnit om det inte vore för ett felaktigt vägval.

När vi började närma oss 30 km, kändes det allt mer segt i kroppen och jag kände väl på mig att kramp eller något annat skulle kunna ske inom kort. Det var dock här vi sprang fel på grusvägen och det blev jobbigt mentalt för mig, även om det inte var någon längre extra distans. Per gick då om tillsammans med en annan. Luften gick ur mig och batteriet på kameran tog även slut kort efteråt. Det blev snabbt en lucka som jag kände att jag inte kommer ta igen. Valde att stanna för att lägga ned kameran i ryggan och även dricka lite saltvatten som jag hade med mig. Även om inte krampen slagit till ordentligt, så kände det att den var på gång i både vader och lår, samt bitvis i benhinnorna. Stannade till ett tag och gick även några kortare bitar för att försöka återhämta mig lite. Jag hade dock väldigt svårt för att komma igång igen och blev passerad av någon mer. Kunde konstigt nog ändå jogga mig fram och hitta något sorts löpsteg när det väl var lite mer lättlöpt. Efter sista vätskan runt ca 34 km, så kommer dock en lång grusväg där det i stort sett bara går uppför. Det var väldigt jobbigt och det var dessutom motvind. Fick stanna till och gå någon kortare sträcka. Kroppen sa hela tiden att jag skulle stanna och gå, men det försökte jag bara ignorera och fortsatte i stället att småjogga.

Efter en lång tid var jag äntligen vid 40 km stämplingen och början av terrängspåret där loppet avslutas. Skönt att känna att det närmade sig slutet, men de ca 4 km som återstod var bland de längsta jag sprungit. Små krampattacker kom titt som tätt och benen var väldigt sega. Fortsatt så höll sig dock den riktiga krampen där hela vaden eller benet låser sig borta. Det har aldrig hänt förr på ett så här långt lopp. Första ca 2 km i terrängspåret gick en del uppför, vilket var tufft, men sen efter maraton-stämplingen med ca 2 km kvar, var det nästan bara nedför till mål. Jag hann dock bli passerad av två löpare där. Kunde konstigt nog hitta något sorts löpsteg i den lättlöpta löpningen och tog mig till slut i mål på 3:48:57, vilket jag är väldigt nöjd med. I ett drömscenario hade jag väl tänkt mig nedåt 3:30, men med tanke på förhållandena med i stort sett inga långpass och väldigt lång förkylningsperiod i flera omgångar senaste halvåret, så går det inte direkt att vara missnöjd. Det jag kanske är mest förvånad och nöjd över, är dock att jag slapp den där ordentliga krampen som jag alltid annars får på längre lopp. Jag kunde hitta en sorts avslappnad löpning som jag nog inte haft förut, trots att benen inte var speciellt pigga och höger vad var ansträngd nästan från start.

Loppet gav definitivt mersmak för återkomst och även andra ultralopp. Bara två vätskestationer längs banan är dock rejält snålt, speciellt om det hade varit varmt. Arrangören hade dock placerat ut lite vatten även på andra ställen, som gick att plocka på sig. Vi hade dock i stort sett ideala förhållanden, med en hel del sol och kallt väder men överkomligt, så det behövdes inte så mycket vätska. Det blåste dock mycket, vilket påverkade en del lite mer annars lättlöpta partier, samt avslutningen på grusvägen efter sista vätskan. Det är trist att loppet alltid skall krocka med Kumla Stadslopp, men vill man ha något lite mer äventyrligt och slippa tänka så mycket på höga farter, så bör man testa detta lopp!

Bra jobbat ni andra som sprang!

Mina tider genom åren:
2017: 3:48:57

Filmer:
2017: www.youtube.com/playlist?list=PLX0NOH_bj...qKZIZ8ROm3OSYH9b1Set

Be Logga in ansluta till konversationen.

Sidan laddades på: 0.518 sekunder