Månadens profil
Augusti 2020 – Malin Wiremalm

Hur länge har du tränat löpning och hur kom det sig att du började?

Jag gick med i IF Start augusti/september 2018, innan dess har löpningen varit ett komplement till annan träning. Jag har alltid varit aktiv, mest inom lagsport och framförallt fotboll och handboll. När jag slutade vara aktiv i någon förening har löpningen funnits med hela tiden för att hålla igång kropp och knopp. Jag har haft relativt lätt för löpning och haft tanken att det skulle vara kul att springa 5 km under 20 min. I början av 2018 bestämde jag mig för att göra ett försök att bli snabbare och börja träna mer löpning. Under våren blev jag tipsad om Parkrun, provade, träffade massa erfarna, fick tips, blev snabbare och i augusti 2018 sprang jag PB 5 km på 21:31. Efter det blev jag kontaktad av Start som undrade om jag ville vara med på en Stafett, och det ville jag. Efter det gick jag med i Start, men har tyvärr inte varit med så mycket, men alltid lika roligt när jag är det.

Vilket är ditt bästa löparminne?

Det är fortfarande när jag sprang 21:31 på Parkrun. Jag blev så förvånad för hoppades på runt 22 min men allt bara stämde, känslan som jag tror alla löpare känner igen.


Vilket är ditt sämsta löparminne?

Att jag startade i loppet Kilsbergen Trailrun 2019. Jag hade haft halsfluss några veckor innan, känt mig frisk flera veckor men inte helt återställd så jag hade inte tränat efter tillfrisknandet. Jag tänkte "Jag kan ju i alla fall starta loppet och känns det inget bra kan jag ju avbryta". Första km kändes ok men kände direkt att kroppen var obekant. Sedan var det ren tortyr. En tävlingsmänniska ska aldrig starta ett lopp för att "känna efter" man är så envis att det alltid blir för mycket i ett sådant läge. Jag har aldrig känt min kropp på ett liknade sätt tidigare och hoppas jag slipper uppleva det igen. Allt var jobbigt, jag kunde inte hitta någon andning ändå fortsatte jag, men såå långsamt men såå jobbigt. Jag bröt i Suttarboda och blev ledsen, för det kändes som ett misslyckande. Dock var just avbrytandet det som var bra med loppet. Jag blev som tur var inte sämre efteråt (vad jag märkte iallafall) och jag har lärt mig en läxa.

 

Vad är det som får dig att fortsätta med löpning?

För att jag tycker att det är så roligt och enkelt. Man kan också variera sig så mycket; snabbt, långsamt, korta steg, långa steg, hoppsasteg osv. Och det är så härligt att vara utomhus, se all natur och känna alla dofter.

 

Vilket är det roligaste/tråkigaste löppasset?

Generellt tycker jag att det är roligt att springa intervaller men har inget speciellt pass som jag kör.

 

Vad har du för mål den närmaste tiden?

Att jag håller i löpningen mer under höst och vinter så att nästa säsong kan bli kanonbra.

 

Har du några andra fritidsintressen utöver löpningen?

De flesta aktiviteter utomhus brukar vara roliga. Jag gillar att vandra, åka skidor (helst alpint), plocka svamp, surfa, klättra, fotografera och jag har precis börjat ett litet konstprojekt som känns spännande. Ja det finns mycket roligt så det är svårt att hinna med allt.

 

Vem i klubben skulle du vilja veta mer om?

Alla!