Månadens profil

Februari 2022 – Lisa Brorson

Hur länge har du tränat löpning och hur kom det sig att du började?

Jag började med friidrott när jag var 7 år gammal, och det hela kom sig av en slump då mina föräldrar såg ett anslag om nya barngrupper i KFUM Örebros friidrottssektion. De första åren sysslade jag alltså med alla grenar, men när jag var runt 13 valde jag att enbart satsa på löpningen, och då främst medeldistans. Jag hamnade i en långsprint-grupp i KFUM där jag var den enda medeldistansaren, så jag har även gjort min beskärda del sprintträning (löpskolning är något jag är hyfsat drillad på om jag får säga det själv 😉). Jag tävlade och tränade medeldistanslöpning tills jag tog studenten, därefter kom lumpen och annat ”i vägen” för det. Nu springer jag lite längre, och mer motionsinriktat.

Vilket är ditt bästa löparminne?

Jag har haft med mig löpningen sedan jag var väldigt liten och har därför många fina minnen kopplat till detta. Jag har bland annat varit på diverse träningsläger i Spanien och Portugal, och det finns nog ingenting som slår det. Att få träna tillsammans med sina bästa vänner på solvarma löparbanor och slänga sig i havet därefter. Det saknar jag som allra mest med banlöpnings-livet.

Vilket är ditt sämsta löparminne?

När det kommer till löpningen, och annat prestationsrelaterat, har jag alltid haft väldigt höga krav på mig själv. När jag var yngre tog pressen ofta över det roliga med att tävla, och det hände att jag grät innan lopp. Vissa gånger klev jag till och med av, och förbannade allt som hade med sporten löpning att göra. Men ju äldre jag blir, desto bättre blir jag på att vara snäll mot mig själv. Jag förstår nu att det inte spelar någon större roll hur snabbt eller långt man springer, och det är ju inte det som är grejen. Alla kämpar mot sina individuella mål, och huvudsaken är att finna glädje i det man gör. Nu tycker jag det är mycket roligare att både träna och tävla, och då går det ju successivt allt bättre! Det är mycket tack vare IF Start som jag tycker att det är så kul igen, tack för det😊

Ett specifikt minne som är mer komiskt var mitt första (och enda!!!) hinderlopp på ungdomslag-SM. Eftersom GIH inte har någon vidare värst vattengrav hade jag aldrig tränat att springa över den med vatten i innan loppet. Vi kan väl säga att jag var mer under vattenytan än över den under det loppet, jag tror till och med att jag tog något simtag. Nä, någon hinderlöpare är jag då inte. 

Vilken av dina löparinsatser är du mest stolt över?

Om jag ska plocka fram ett tävlingsrelaterat löparminne som jag håller varmt om hjärtat väljer jag stafett-SM-bronset 2015 på 3x1500 m. Jag var tredje reserv och blev inkastad på tredjesträckan, det var så kul att få chansen som 15åring och jag var jättestolt över mig själv efteråt.

Hur kom det sig att du gick med i IF Start?

Jag gick med förra våren! Då kände jag att jag inte hade någon struktur alls på min träning, och jag saknade gemenskapen som man bara finner i föreningsidrott. Därför satte jag mig och funderade på vad jag kunde göra åt saken, och då kom jag att tänka på IF Start. Jag kontaktade er och fick komma med och träna. Det ångrar jag inte en sekund, världens bästa klubb!!

Vad är det som får dig att fortsätta med löpningen?

Löpningen får mig att må så bra! Jag är uppvuxen i friidrottshallen och det finns ingen annan plats där jag känner mig mer hemma. När jag tog ett litet uppehåll från löpningen kände jag mig så vilsen i min träning. Jag är livrädd för allt som har med gymträning att göra till exempel, jag tar alltid de minsta vikterna och väljer gärna att gömma mig i något hörn. Med löpning är det enklare, snöra på sig skorna och bara köra. Dessutom kan du uppleva så mycket i löparskorna, i sommar tänker jag åka upp och springa i fjällen till exempel! DET kan man inte hitta bland gymstängerna minsann.

Hur lägger du upp din träning?

Det varierar en aning. Just nu tampas jag lite med en ljumskskada så då blir det lite mindre än vanligt. Målsättningen är dock att försöka få till 2 kvalitetspass, 2 – 3 distanspass och styrka på onsdagar! Jag ska dock börja öka på distansen något mer, och köra ett långpass i veckan! 

Vilket är det roligaste/tråkigaste löppasset?

De roligaste passen är med er! Det är så roligt att springa tillsammans i grupp, och få inspireras och imponeras av andra. Särskilt mycket gillar jag de kortare, lite snabbare intervallerna! Tråkigast är det att köra rehab, ett nödvändigt ont då jag släpar på en gammal ljumskskada (men jag lovar att jag inte fuskar, Helene!!).

Ett annat roligt pass är onsdagens ungdomsträning, men då står jag vid sidan av som assisterande tränare. Det är jättekul att få vara en del av ungdomarnas träning och se hur de utvecklas och blir bättre och bättre. Alla i ungdomsgruppen är riktiga stjärnor, så det sammanhanget är jag så tacksam över att jag får vara en del av!

Vad har du för mål den närmsta tiden?

Jag har många mål som jag satt upp för mig själv, men sen får vi se om allt sker den närmsta tiden. Några av dessa mål är att öka på träningsmängden och bli bekväm i att springa lite längre. Jag ska dessutom ta mig an Vasaloppstrippeln 45 i år, vilket innebär halva vasaloppsdistansen på skidor, cykel och springandes. Utöver det vill jag förbättra min 5k-tid och eventuellt göra comeback på bana - men tiden får väl utvisa hur, var och när det sker!

Har du några andra fritidsintressen utöver löpningen?

Jag älskar att vistas i naturen, så friluftsliv i alla dess former sysslar jag gärna med. Just nu blir det många mil längdskidor i och med att jag ska köra Halvvasan den 1:a mars. Dessutom går mycket av min tid åt till att lära mig om kroppens alla organ, ben, leder, muskler och sjukdomar. Jag studerar nämligen till sjuksköterska, men det kanske är tveksamt om det ska räknas till ett fritidsintresse 😉

Vem i klubben skulle du vilja veta mer om?

Jag skulle vilja veta mer om Ted Nilsson!