Vi kvinnor blir allt segare med åren, kanske är det en sanning! Hur som helst så gillar vi att springa långsamt och länge. Förra året startade något som nu är en tradition. Vår sista riktiga genomkörare inför Stockholm marathon blev hemfjärden runt. Årets genrep blev inställt pga skadebekymmer under våren, men skam den som ger sig. När helgen närmade sig bestämde vi oss för att göra en spontantur runt Hemfjärden, nej inte på cykel utan löpandes såklart.
Foto: Marie och Maria
Vi startade från Hagaby kl. 10 på söndagsförmiddagen den 23 juni med nästan helt perfekt löparväder. Båda använde för första gången vätskeblåsan i ryggsäckarna och det ska inte bli sista gången. Den fungerade bra. Vi sprang i långsamt tempo. I höjd med Rinkaby körde en tutande bil med dekal om oss, på dekalen stod något i stil med jag springer hellre än kör. Vi tog oss vidare mot räkmackan vid Essundet. Då mätte klockan ungefär 17 km. ( För er som är kännare av hemfjärden runt så visst vi tog en genväg vid Rinkaby).
Foto: Räkmacka och Åbäket
Väl framme vid Essundet blev det intag av traditionsenlig räkmacka. Jag ska ha en (lätt) öl, sa Maria. Det är finfin återhämtningsdryck och så fick det bli! Vi missade precis Åbäket som skulle gå om en timme igen, men den unge kapten körde oss så gärna över i ensamt majestät över sundet! Det var bara och tacka och bocka och sen köra vidare.
På andra sidan sundet började det mulna på alltmer, så småningom kom duggrengnet och senare också mer ihållande regn.
Foto: Hemfjärden från bron efter Essundet
Hjälmaren låg helt stilla den här söndagen. Den här gången var det tur att Maria kunde rätt väg, annars kanske ni hade mött två löpande damer på er tur nästa år runt Hemfjärden.
Kanske en tradition som fler vill vara med på! I så fall är ni välkomna!
Löparhälsningar från
Marie och Maria
Ps Vad säger du nu då Johan!? Ds.